ölkokt potatissallad

Det finns få rätter jag förknippar med öl lika mycket som sjömansbiff. Jag älska de ölkokta potatisbitarna med sin svaga beska och mustiga smaken. Kanske var det oset från stadens alla uteserveringar som ledde in mig på sjömansbiffstankar i helgen. Men att ställa mig och koka sjömansbiff i helgens sommarvärme kändes minst sagt avlagsen.  Vissa rätter tycker jag känns helt omöjliga att äta när det är varmt. Jag fick tänka om lite. En ljummen potatissallad med ölkokt potatis? Sagt och gjort, och det ångrar jag inte en sekund. Till salladen stekte jag några bitar lax och vispade ihop en god hollandaisesås. De söta gröna ärtorna i salladen är vekligen i sitt esse till den smakrika, svagt beska potatisen! 

Glöm inte hollandaisesåsen alt majonnäsen!

Ölkokt potatissallad 4 port

800 g potatis

50 cl öl

2 msk märk oxfond

1 lagerblad

5 vitpepparkorn

1 tsk salt

1 nypa  socker

3 vårlökar

4 dl  gröna ärtor

½ dl rapsolja

1 tsk flytande honung

1 tsk grov dijonsenap

2 msk äppelcidervinäger

Gör så här: skiva potatisen i grova bitar. Lägg dem i en kastrull tillsammans med öl, lagerblad, pepparkorn, salt och socker (häll på mer öl eller vatten om vätska inte täcker potatisen).  Låt koka upp och låtsedan koka mjuk på svag värme.  Lägg i ärtorna i någon minut och häll sedan alltsammans i ett durkslag. Blanda ihop olja, honung, senap och vinäger. Finstrimla löken. Blanda försiktigt ihop den ljumna potatisen och ärtorna med dressingen och löken. Servera med en bil lax och hollandaisesås. 

salladen är även god kall

Sallad med ägg, maskrosblad och korv

Varje sommar under min studietid övergav jag min studieort. Det betydde att jag lämnade min studentlägenhet och därmed mitt kök.  Min frys, kyl och mitt skafferi var oftast fullt med burkar och förpackningar med mat av olika slag som inte skulle klara sig till hösten när jag kom tillbaka. Därför satte jag igång en liten lagertömning varje år när det började närmade sig sommarlov. Jag bestämde mig för att inte handla någonting i affären tills det var dags för avfärd.  Efter någon vecka hade de flesta färskvarorna tagit slut. Men det gick ingen nöd på mig, jag hade gott om grönsaker i frysen och såserna fick vara mejerifria. Fantastiska, smakrika, kreativa små anrättningar av olika blev det eftersom även alla kryddblandningar och såser skulle ta slut. Många varor hade såklart klarat sig över sommaren med det var lika mycket en rolig utmaning som en välgärning som drev mig. Hur som helst, till slut var alla grönsaker och kött/fisk slut bara massa gryn och annat kvar i skåpen. Det gick också bra till en början men till slut ville jag han något lite…fräschare. Då hittade jag ett kryphål i mina bestämmelser, jag fick inte köpa något men jag hade inte sagt något om att plocka. Eftersom jag inte hade någon trädgård och inte hade några planer på att stjäla fick jag ge mig ut i naturen och plocka det fria. Den kvällen blev det maskrossalad till middagen.  De små maskrosbladen är minst lika god som alla de salladsblad som säljs i butikerna och är dessutom högst ekologiska. Sedan dess har de varit en frekvent ingrediens  i mina sommarsallader. 

Igår tog de plats i en korv och äggsallad, MUMS!

Sallad med ägg, maskrosblad och korv 4 port

200 g läckökorv eller annan smakrik kallrökt korv

4 ägg

2 grova skivor vitt bröd

50 g prästost

½ liter maskrosblad

2 dl rapsolja

½ dl sötstark grovkornig senap

½ dl sherryvinäger eller annan vinäger

½ huvud rosésallad

Gör så här: Riv brödet i bitar och stek det i olja.  Koka äggen i ca 4 min. Skär korven i grova bitar och bräck den i en het stekpanna.  Skär salladen och hyvla osten. Vispa ihop olja, vinäger och senap till en dressing. Fördela allt på 4 fat och hugg in!

Min favorit senapsdressing 

Koka äggen efter tycke och smak

Stekt couscous med getost och äpple

 Om jag bara fick välja en enda äppelsort att äta resten av liv så skulle det förmodligen bli granny Smith. Jag älskar förvisso pappas alla olika äpplesortersorter men ett riktigt gott granny är allt svårslaget. Dessutom är de fenomenala i matlagning eftersom de håller ihop bra och behåller sin vita färg relativt länge.  Med det sagt menar jag inte att ALLA granny smith faller mig på läppen. Nej, jag vill att det ska var djupt grönt, ha små ljusa prickar, sött men ändå syrligt, vara fast och samtidigt saftigt till tusen.  Så brukar de vara tidigt på vårkanten, vilket sammanfaller ganska bra med att pappas omsorgsfullt tidningspapperslindade äpplen är på upphällingen.
 Det gröna äpplet är döpts efter en den australiensiska borgmästaren av Eastwoods fru Maria Ann. Som sägs varit väldigt förtjust i de gröna små godingarna på 1800-talets andra hälft.


Igår stekta jag couscous och serverade till en granny smithsallad med getost, pekarnötter, mynta och fänkål.  Till det stekte jag dessutom några korvar.Det blev vansinnigt gott!

Smakrikt till tusen!

 Stekt couscous med getost och äpple 4 port

• 4 dl couscous
• 3 dl vatten  tsk salt
• 100 g getost
• 2 gröna syrliga äpplen( granny smith)
• 1 dl pekannötter
• 1 liten fänkål
• 1 msk olja
• 1 msk vinäger
• 1 tsk lönnsirap
• 1 dl mynta

Gör så här: Koka upp vattnet. Plasta botten av en kvadratisk form(ca 20x20 cm). Blanda ner salt och couscous i det kokande vattnet. Bland om och häll sedan allt i formen. Täck med plast folie. Låt kallna(den är lättats att skära kylskåps kall). Det går bra att förbereda hit på morgonen innan jobbet).  Strimla fänkålen tunt. Blanda den med oja vinäger och sirap, låt stå svalt. Pressa ner kakan i formens botten så att den blir mer kompakt. Ta sedan ut den ur formen och skär i fyra delar. Hetta upp en panna med olja. Stek couscousrutorna gyllene på hög värme, låt dem sedan bli genomvarma på lägre temperatur.  Skär äpplet osten och nötterna i grova bitar och blanda det med fänkålen tillsammans med myntan.

Lägg rutorna på fyra tallrikar och täck dem med salladen. Servera ev med korv eller kyckling.

Stek bitarna gyllene

Nässelrisotto

När jag var ute och promenerade häromdagen upptäckte jag att det kryllade av nässlor på baksidan av mitt hus. Med glädje insåg att sommaren ÄNTLIGEN är på väg och snart är naturen full av ätbara ting! Jag gick genast hem efter vantar och började skörda de stickiga bladen. Jag plockade och plockade med en blid av en nässelgrön risotto snurrande i huvudet. Tidigare när jag lagat nässelrisotto eller blivit bjuden på det har jag  tyckt att det är lite snålt med just nässlor. Så jag plockade riktigt duktigt tyckte jag. När jag kom hem med mina två  liter rensade nässlor kände jag mig nöjd och satte igång med matlagningen. Men efter att jag blancheringen blev jag snabbt påmind av hur mycket de krymper. Mina dryga två ståtliga liter förvandlades till någon deciliter på några minuter. Buttert vände jag ner dem i min risotto. Den blev förvisso jättegod men inte så grön och fin som min visuella bild.  Nästa gång ska jag tamejtusan blanda ner dubbelt så mycket!

• 2 liter nässlor
• 1 liter champinjoner
• 1 dm purjolök
• 2 vitlöksklyftor
• 2 msk rapsolja
• 5 dl avoriris
• 8 dl grönsaksbuljong (tärning eller fond + vatten)
• 2 dl vitt vin
• 1 1/2 dl riven prästost
• 2 msk söt- stark senap
• salt och peppar

Gör så här: Lägg ner nässlorna i kokande vatten och låt koka ca 2 min.Skala och hacka lök och vitlök. Ansa svampen och grovhacka den. Hetta upp en vid kastrull och fräs löken. Lägg i svamp och rör om. Häll på riset och låt det fräsa någon minut. Späd med buljong och vin, lite i taget, och låt riset suga upp alla buljong innan mer hälls i.

Koka riset på mycket svag värme ca 20 minuter. Det ska bli mjukt och krämigt.

Rör ner osten och nässlorna i risotton och smaksätt med timjan, senap, salt och peppar från kvarnen. Servera med sallad, rökt sidfläsk och en syrlig vinägrett

Böcklingsallad

Redan som barn var jag svag för böckling. Jag kunde inte riktigt förstå varför folk (min familj inräknad) inte åt den rökta fisken oftare. Nu i vuxen ålder har jag förstått jag att en stor anledning är böcklingens alla små fina ben. Jag kan hålla med om att de är ganska mödosamt att rensa dem rena. Men personligen är jag inte särskilt brydd över fiskben. Antingen äter jag upp dem eller så spottar jag ut dem, jag kan liksom inte riktigt se det stora problemet…

Igår besökte jag min lokala fiskhandlare. Jag bad vänligt om några böcklingar varpå fiskgubben tittade på mig med smådryg min. Jag kände igen den där minen, det var samma min som jag får varje gång jag frågar efter strömming (att göteborgarna ska vara så himla noga med att de säljer sill och INTE strömming!). Då dök ordet kipper upp i mitt huvud och frågade efter det istället. Då gick det bättre. Jag fick mina böcklingar/kippers och gick därifrån. På vägen hem började jag fundera på vad skillnaden mellan kipper och böckling är. Jag var förstås tvungen att gå till grunden med det hela och nu har jag svaret. Båda sorterna baseras på saltsill men sedan kallröks Kippersen medan böcklingen varmröks. Böcklingen borde således vara något torrare och ha en kraftigare rökarom än kippern. 

Hur som helst hamnade dagens kipper i en sallad. (Borde kanske ha döpt inlägget till kippersallad men jag känner mig mer bekväm med benämningen böckling).  Vill ni ha en matigare variant kan jag intyga att det mycket gott komplitera med kall bulgur. Själv åt jag den med en bit knäcke idag.

Böcklingsallad 4 port

• 4 böcklingar/ kippers
• 1 bukett broccoli
• 250 g körsbärstomater
• 1/2 gurka
• 1/2 rosesalladhuvud
• 1 dl saltrostade mandlar

dressing

• skalet från i citron
• 4 msk rapsolja
• 2 msk sherry vinäger eller annan vinäger
• 1 msk honung
• 1 tsk dijonsenap
• salt och peppar

Gör så här: Dela broccolin i mindre buketter och koka i ca 4 min. Häll i ett durkslag och skölj med kallt vatten.  Dela tomaterna, skär gurkan och salladen i grova bitar. Blanda ihop dressingens ingredienser och blanda med grönsakerna. fördela på fyra tallrikar toppa med böckling och rostade mandlar.

Citronsirap och turkisk yoghurt

 Lediga mornar är något av det bästa jag vet. Jag går oftast upp supertidigt även när jag är ledig för att kunna slöa riktigt ordentligt utan att gå miste om halva dagen. Allt är tyst och en helt ledig dag väntar.  I vintermörkret smyger jag upp och tänder små ljus och nu i sommartid strosar jag överlycklig in i mitt soliga kök.
Sen kommer det lilla gisslet för en minut, -vad ska jag äta till frukost? Förhoppningsvis har jag något med lite kortare hållbarhetsdatum i kylen som måste ätas upp, då blir valet enkelt. Annars blir det ole, dole, doff.  
Idag led emellertid inte av någon beslutsångest tack vare den lilla burken citronsirap som jag kokade igår. Jag ringlade den över en klick krämig turkisk yoghurt som jag bestrött med hackade pistagenötter och torkade tranbär.  
Att koka egen sirap är väldigt enkelt och man kan smaksätta den med nästan med vad som helst. Man bör dock hålla ett öga på den kokande kastrullen. När jag lämnar köket under kokningen kan jag räkna med att den förvandlas till en svart rökbomb på nolltid!

Sirapen passar förträffligt i teet

 Cironsirap
2 citroner
2,5 dl socker
1 dl vatten
Gör så här:Blanda vatten och socker i en kastrull. Pressa ner citronjuicen från de två citronerna. Låt koka utan omrörning i ca 10 min eller tills blandningen fått en sirapsliknande konsistens. Håll uppsikt över kastrullen, sirapen går fort från perfekt till kolsvart!

Idag valde jag heelt rätt!

om ni tycker konsistensen blir för tjock- späd med mer vatten

Romrussinkakor

Jag må tjata om mina småkakor, men finns det något trevligare än att knapra småbröd till kaffet i denna stålande sommarvärme?  Idag bunkrade jag upp med några olika sorter här hemma. Bland annat en variant av den klassiska russinkakan. Den här kakan blir otroligt spröd och smakrik med en lite seg kärna.  Det är inte bara kakans smak som tilltalar mig, jag gillar verkligen formatet också. De är så små att man utan problem orkar flera olika sorter under en och samma kaffekopp. Dessutom håller de sig fräscha en längre tid i väl tillslutna burkar. Alltid bra att ha på lut nu inför sommaren!

Romrussinkakor 40 st

• ½ dl mörk rom
• 1 ½ dl russin
• 200 smör
• 2 ägg
• 2 dl socker (gärna muscavadsocker)
• 6 dl vetemjöl
• ½ tsk kanel
• 1krm muskotnöt
• 1 tsk bakpulver
• En nypa salt

Gör så här: Lägg russinen i romen. Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ihop rumsvarmt smör ägg och socker väl. Blanda de torra ingredienserna i en annan bunke och vänd sedan ner dem i smörsmeten. Sila russinen från romen och blanda ner dem i smeten. Klicka ut smeten i 20 små klickar på två smörpappersklädda plåtar.  Grädda plåtarna var för sig i mitten av ugnen 7-10 min.