söndag 6 maj 2012

Böcklingsallad


Redan som barn var jag svag för böckling. Jag kunde inte riktigt förstå varför folk (min familj inräknad) inte åt den rökta fisken oftare. Nu i vuxen ålder har jag förstått jag att en stor anledning är böcklingens alla små fina ben. Jag kan hålla med om att de är ganska mödosamt att rensa dem rena. Men personligen är jag inte särskilt brydd över fiskben. Antingen äter jag upp dem eller så spottar jag ut dem, jag kan liksom inte riktigt se det stora problemet…
Igår besökte jag min lokala fiskhandlare. Jag bad vänligt om några böcklingar varpå fiskgubben tittade på mig med smådryg min. Jag kände igen den där minen, det var samma min som jag får varje gång jag frågar efter strömming (att göteborgarna ska vara så himla noga med att de säljer sill och INTE strömming!). Då dök ordet kipper upp i mitt huvud och frågade efter det istället. Då gick det bättre. Jag fick mina böcklingar/kippers och gick därifrån. På vägen hem började jag fundera på vad skillnaden mellan kipper och böckling är. Jag var förstås tvungen att gå till grunden med det hela och nu har jag svaret. Båda sorterna baseras på saltsill men sedan kallröks Kippersen medan böcklingen varmröks. Böcklingen borde således vara något torrare och ha en kraftigare rökarom än kippern. 
Hur som helst hamnade dagens kipper i en sallad. (Borde kanske ha döpt inlägget till kippersallad men jag känner mig mer bekväm med benämningen böckling).  Vill ni ha en matigare variant kan jag intyga att det mycket gott komplitera med kall bulgur. Själv åt jag den med en bit knäcke idag.


Böcklingsallad 4 port

  • 4 böcklingar/ kippers
  • 1 bukett broccoli
  • 250 g körsbärstomater
  • 1/2 gurka
  • 1/2 rosesalladhuvud
  • 1 dl saltrostade mandlar
dressing
  • skalet från i citron
  • 4 msk rapsolja
  • 2 msk sherry vinäger eller annan vinäger
  • 1 msk honung
  • 1 tsk dijonsenap
  • salt och peppar



Gör så här: Dela broccolin i mindre buketter och koka i ca 4 min. Häll i ett durkslag och skölj med kallt vatten.  Dela tomaterna, skär gurkan och salladen i grova bitar. Blanda ihop dressingens ingredienser och blanda med grönsakerna. fördela på fyra tallrikar toppa med böckling och rostade mandlar.




4 kommentarer:

  1. Ja, de göteborgska fiskargubbarna har sin egen stil ( eller ibland brist på stil..). Jag älskade böckling när jag bodde i Karlskrona. Här på västkusten är det mest rökt makrill men det är inte alls lika gott. Men det vågar jag knappt säga till alla lokalpaatrioter som aldrig smakat en ljummen nyrökt böckling på knäckemacka. Och en kall öl till. Åh, så gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?!Det är nog bäst att låtsas dansa efter deras bestämda pipa. Insjöfisken och annan "fulfisk" får man äta bakom stängda dörrar:-)

      Radera
  2. Tuff barndom, ingen böckling. som mor i huset har man ju en viss fördel i att få laga den mat man gillar själv. Som göteborgare uppvuxen med makrill, sill och torsk i alla former, har jag hoppat över den delen för mina barn. Trevligt att höra att det tas upp igen, och uppskattas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt mamma! Tur att du inte tvingade oss äta fisk för fiskätandets skull, då hade vi kanske haft samma traumatiska middagsminnen du :-)

      Radera