Det står klart att min matlagning präglats av Italien de senaste dagarna. Det Italienska köket har länge varit en del av svenskarnas vardag. Jag minns första gången jag smakade äkta parmaskinka. Jag var 13 år och skulle bli bjuden på något som jag förstod var både dyrbart och fantastiskt gott. Den tunna, tunna skinkbiten lades på en bit ciabattabröd med mozzarella, soltorkade tomater och pesto. Jag minns att jag tyckte skinka smakade unket och kunde inte FÖRSTÅ hur man kunde betala så mycket pengar för en sådan liten skinkslamsa. Nu drygt tio år senare vet jag bättre och jag botaniserar gärna bland de allra ädlaste skinkorna i charkdisken.
Parmaskinka är en namnskyddad produkt och det är hårt reglerat vad som får benämnas med detta namn. Spanjorernas motsvarighet kallas pata negra och betyder svartfot. Det spanska namnet kommer av den typen av gris skinkan framställs av. I Sverige använder vi ofta ordet proscuttio till alla typer av lufttorkad skinka vilket helt enkelt betyder skinka på italienska. Italienarna själva lägger till ett crudo efter proscuttio om skinkan har lufttorkats.Här om dagen bjöd jag på en kär gammal favoritpasta. Den är enkel att laga och med handen på hjärtat, vem gillar inte italienskt?
- 4 port penne pasta
- 2 msk smör
- 2 msk mjöl
- 4 dl mjölk
- 1 dl pesto genovese
- 12 soltorkade tomater
- 400 g lufttorkad skinka
- Färsk basilika
- Pecorino ost
Gör så här: Koka pastan enligt förpackningen. Var noga med att den inte blir överkokt. Smält smöret i en kastrull. Vispa ner mjölet och tillsätt sedan mjölken under omrörning. Hacka de soltorkade tomaterna grovt och blanda ner dem i mjölksåsen tillsammans med peston. Låt pastan rinna av ordentligt (annars blir såsen vattning). Blanda ner pastan i såsen och fördela alltsammans på fyra tallrikar. Toppa men lufttorkad skinka, färsk basilika och pecorion ost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar