Trattkantarellsoppa

Den som spar han har… kantareller kvar! Trots att det var det sämsta svampåret på länge lyckades min pappa få fatt i ett gäng trattkantareller i höstas. Han torkade dem sparade dem, tittade på dem i månader och överlät dem slutligen till mig. I förhoppning om att jag skulle förvalta dem väl. Annars hade han förmodligen vänta på ”det rätta tillfället” lite för länge… man får ju inte okynnes äta…Det kan ju uppstå en situation då man grämer sig för att man slösat med kantarellerna …är det verkligen nödvändigt med både älg OCH kantareller i en och samma måltid?

Hans dotter där emot är totalt osentimental i det kommer till sådant. En vecka efter att jag fått burken i min hand blötte jag upp alltihop, stekte på med lite lök och mixade det med en skvätt grädde. Det blev såklart en Fantastiskt god soppa med en stark smak av kantarell. Herregud det kan man väl unna sig en dimmig tisdagskväll i februari? 

Som grädde på moset la jag ner några av mina syltade små trattisar och en näve rostad lök.