Tanken på att blanda ner några färska körsbörstomater i varm mat
känns väldigt härlig och lockande för mig. När tanken blir verklighet däremot skulle jag
inte benämna den vid just… härligt, tvärtom. Min uppfattning är att de blir lösa i
köttet och har ett skal som skulle kunna agera trumskinn på en bongotrumma. Dessutom har jag svårt för smaken det skär liksom lite i min mun. Därför ratar jag de färska små rödingarn i mina varma
anrättningar till förmån för de konserverade. De på burk är söta, fasta har ett tuggbart skal och riktigt
goda. Igår fick de ta plats i en supersnabb, vitlöksosande förrättsmacka med
musslor och salami.
mussel- och salamimacka 4 port
Gör så här: Skär salamin i mindre bitar, finhacka vitlöken. Häll bort saften från tomaterna. Hetta upp olivolja i en panna. fräs vitlöken och banda ner resten av ingredienserna. Låt allt bli varmt. Rosta brödet och häll blandningen över brödskivorna.
mussel- och salamimacka 4 port
- 1 burk konserverade körsbärstomater
- 2 dl blåmusslor utan skal
- 12 skivor salami tex.calabrese
- 4-5 vitlöksklyftor
- olivolja att steka i
- 4 skivor bröd
- oregano eller persilja
Gör så här: Skär salamin i mindre bitar, finhacka vitlöken. Häll bort saften från tomaterna. Hetta upp olivolja i en panna. fräs vitlöken och banda ner resten av ingredienserna. Låt allt bli varmt. Rosta brödet och häll blandningen över brödskivorna.
Det här är ännu en variant av en utav pappas paradrätter |